I denna vackra sommartid nås jag av nyheten om fler barn som besegras av sin sjukdom. Det känns alltid lika främmande, verklighetsfrånvänt, galet. Mitt i sommarlunken, där man mest funderar på vad man ska grilla ikväll eller vilken sorts glass det blir i eftermiddag.
Får så är det även för oss nu, när Selma är pigg och mår bra.
Det blev därför en tidig kväll igår, med tankar som virvlar, vill inte vara stilla. Jag ger upp tanken på att få lugn och ro, går och lägger mig tidigt istället. Lägger Selma bredvid mig i sängen och andas in lukten av hennes hår, som nu blivit lite lockigt. Det tar tid innan jag somnar men det gör inget. Jag är nöjd med att ligga här, bredvid henne, lugnt sovandes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar