Frukost som anstår en söndag

Idag fanns det en påse havregryn och inte mycket mer i skafferiet. Det saknades mjölk, juice, färskt bröd och andra goda saker som man gärna vill ha en söndagsmorgon. Jag drömde mig tillbaka till frukosten på hotellet i Köpenhamn tidigare den här sommaren. Det var en frukost som anstår en söndagmorgon.

Och så bestämde Selma och jag att det fick bli frukost ute idag.

Reserapport från den vackra ön

Vi reste till Hven, den lilla ön i Öresund, där jag inte varit sedan jag åkte på resa med mitt dagis under tidigt 80-tal. Vackert, så vackert, med böljande vetefält, långa slingrande cykelvägar längs havet och de finaste små husen och hamnarna. Jag längtar tillbaks.

 Fotogeniska vyer så långt ögat når. Landskap som definierar Skåne, platt, hav, öppna landskap.

Två som gillar att åka bakom cykeln. Särskilt med glass i handen. 

Durumvetet som odlas överallt.

 Och Selma och jag fortsätter att föreviga varann....

Många djur i många olika hagar som ville ha mat. 

 Det kalla stora havet.

 Flera fina vänner och familj som kom för att träffa oss. Fina dagar.

 Promenader i solnedgång på en ö som tystnade efter att sista båten mot fastlandet gått.

Cyklar i långa rader.

 Mängder av vackra hus.

Vi cyklade tiotalsmil. 

Den av oss utnämnda favoritkrogen på Hven. Selma gillade fåtöljerna bäst.

Tankar på sjukhus

Regnrik dag hemma i Göteborg. Idag är det sjukhusdag, sövning och sprutor i ryggen. Selma väntar tålmodigt på att få komma upp på operation i sin sjukhussäng med fastande mage. Lite slö och trött eftersom hon inte får äta innan sövning. Lite film distraherar, i alla fall för stunden.

Första besöket här på fem veckor och vi känns mer och mer som tillfälliga besökare än inskrivna patienter. Och så är det ju också. Mycket nya barn på avdelningen, vi är veteraner nu. Jag har lärt mig att se ungefär vilken fas de är i, vissa stunder är det som att se sig själv utifrån. Föräldrar med trötta kroppar och orolig blick. Barn som går på kortison, med dåligt humör och omättlig aptit, barn som får oncovin, med darriga ben och ostadig gång. Jag ser allt det här och känner hur långt vi faktiskt kommit. Med Selma som känns mer och mer hel och med stadig gång. Ben som blir starkare och starkare.

Jag tänker på allt det här när jag sitter och dricker kaffe med lady och lufsen i bakgrunden. Och så funderar jag på att beställa en prenumeration på Expo, med tanke på helgens terror i Norge.

Kär sommar fortsätter

Det är ännu sommar och jag hoppas att den varar länge än. Är väldigt frånvarande här på bloggen. Men mer närvarande på andra ställen, med min fina familj. Skriver med ett öga på tangentbordet och det andra på Aktuellts sändning om terrorn i Norge. Har ännu inte tagit in hela det fruktansvärda. Skjuter upp det tunga och tar in det bit för bit.

Det är vad vi haft för oss den senaste tiden. Mer om det snart.

Bästa skånefyndet

Bästa skånefyndet i sommar är den röda cyklonvispen fyndad på en marknad. I sin design av Sigvard Bernadotte lyser den fint röd.

Matlugn och lek

Efter senaste sjukhusbesöket råder ett lugn. Bra värden och en pigg tjej som till och med äter (!). Vi har inte behövt använda sonden en enda gång denna vecka. igår kväll på D:s födelsedag testade hon musslor kokta i grädde och vin. -"Inte så illa", var kommentaren.

Selma och jag förevigar varann i Lund utanför kondiset där vi åt bakelser. Vi hittade fina blommor på torget.

Kvällssol och kvällsdopp. En av de bästa aktiviteterna på sommaren, är jag och Selma överens om.

Och en vecka fylld av lek. Födelsedag firad på Tomelilla sommarland. Njutning för både vuxna och barn. Hoppkuddar är underskattade. Selma avslutade dagen med att göra tårta till D som fyllde år. Det var längesen jag såg så mycket hallon.

Idag regnar det. Sköna kläder och film inomhus. Selma har varit ute en sväng i regnet med faster, farbror och farfar. Detta är vad hon fann. Bra jobbat.

Tyst, lugnt...

Efter nästan en månad i Skåne längtar jag hem lite grann. Vissa stunder i alla fall. Efter min soffa, mina blommor, mina tidningar, mina tavlor. Men så är jag ju en hemmakatt också. Idag har vi åkt tillbaka till landet efter dagarna i Lund med familjen.

Här är det tyst, lugnt. Selma och Liv har redan plockat smultron och blommor. 

Kanske skulle man göra lite kaffe?

Gårdagen: Jag går från datorn till sängen, lägger mig på mormors pläd som jag alltid hade när jag sov över i hennes tvåa. Vilar lite, läser en artikel i Independent-bilagan om fenomenet Britpop. Får lära mig vad Justine Frischmann gör idag. (Hon bor tydligen i Colorado, studerar konst.)

Från sängen till fönstret, tittar på regnet som öser ner med regelbundenhet. På hyllan ligger böckerna som väntar på att bli lästa.

Funderar på om jag ska äta något, gör lite te istället. Från köket tillbaka till datorn. Slösurfar och skriver lite. Har ovanligt lite att göra. Det är uppenbarligen sommar. Liv sover gott nu på dan efter febrig natt. Selma mår bra och leker djursjukhus, jag hör från vardagsrummet att en hund har fått leukemi och måste sättas i en bur.

I veckan besökte vi en skånsk marknad. Tvära kast från Louisiana till skånska Hörby. Foppatofflor så långt ögat nådde. Och goda marknadskarameller.

Kanske skulle man göra lite kaffe och titta lite mer på regnet? Här drack jag kaffe i Köpenhamn för en vecka sedan. Kaféet där du kan ta en kaffe och tvätta dina kläder samtidigt. Rekommenderas. Fast jag tog bara kaffet.

Blå blå blommor

Blå blommor förföljer mig denna sommaren.

Tillfälligt avbrott...

Hade den här bloggen varit en TV-apparat före 2000-talet så hade det varit myrkrig nu. Bloggen och mitt skrivande befinner sig i tillfälligt avbrott pga semestereasen jag lagt till mig med. Vilket känns helt ok faktiskt.

När vi vaknade i söndags var Köpenhamn utanför fönstret. Vackra hus i rött tegel. Jag saknar det teglet i Göteborg, det som Danmark och Skåne är fullt av. Och så kan jag inte låta bli att låta som en dansk turistbroschyr. För Louisiana, som vi besökte för första gången i år, var vackrare än vanligt mitt i den danska sommaren. Den fina parken, havet vid sidan om, och så konsten mitt ibland oss. Rofyllt var det och på tåget hemåt var vi som lugna filbunkar allihop.

Tråkigt och spöklikt

Idag har jag haft min egen lilla road trip. Middag med fin vän vid havet igår kväll, idag tillbaka till landet med bil. Fullt av klöverblommor i vägrenen, motorväg framför mig och smör i högtalaren.

En tråkdag idag. Moln och regn i luften. Perfekt väder för mygg. Intalar mig själv att det är bra att ha tråkigt då och då. Planerar vår resa till Köpenhamn imorgon. Vilket innebär att jag reser från huset på landet kl kvart över tio på morgonen och är i centrala Köpenhamn kvart i tolv. Så otroligt fort, smidigare än vad man är van vid hemmavid. Här i Skåne är alla avstånd korta, nästan var man än befinner sig, så känns de större städerna nära. Jag gillar det.

Och så har Selma fått ett dockskåp här på landet. Ser nästan lite spöklikt ut tycker jag...Men trots det är det många som valt att flytta in.