Magisk helg

Helgen har gått lite i rött, med ett särskilt rött kvällsljus över vårt kvarter på kvällarna. 

 Jag och Selma har promenerat på stan. Hon ville hellre klättra än shoppa.

 Det är en helg med lite magi. Ikväll gick jag hem med barnen genom en mörk stadsdel, full av spöken och vampyrbarn som letade godis. Barnen tillsammans i samma vagn, den lilla i den storas knä, både trötta och rusiga efter halloweenkalas.

Och vi har haft en egen vampyrprinsessa här hemma...nu sover hon gott.

Jag har upptäckt...

att jag har blivit dålig på tysta lägenheter, tysta lägen och tomma hem. jag har alltid trott att jag till sinnet är en ensamvarg och att jag så ska komma att förbli. Men när jag nu har hemmet för mig själv i två hela dagar, på grund av en influensa och hög feber som fullkomligt däckat mig och inte får mig upp ur sängen, då, då kommer jag på mig själv med att sakna ljuden av vardagen när fler än jag är hemma.

Ofta kan jag drömma mig bort till ensamma stunder och tänka att det vore så skönt med egentid och tid att göra allt det där man inte hinner med barnen. Men nu hemmet är tomt är känslan en annan...Igår eftermiddag låg jag och väntade, tittade på klockan. till slut kom de då, av med ytterkläderna i hallen, in i rummet, påbörja leken. och jag somnade till slut gott med deras röster i bakgrunden.

För övrigt längtar jag också efter fina syster. Om två veckor kommer hon. Heja.

Vi i familjen

Jaha, så här ser vi ut. Hela familjen. Om ni mot förmodan inte känner inte igen oss så har vi

Selma till vänster, med en katt i koppel.

Daniel i mitten i det gula håret och så jag, längst till höger, med Liv på axlarna.

Det var en speciell känsla första gången jag fick teckningen i handen av Selma.

Hennes egen bild av oss.

Helgens toner

Helgens soundtrack är Ryan Adams nya. Lika fin som alltid.

Lyssna här kära ni.

 

Avsaknad av eftertanke

Ytterligare ett så kallat mediedrev utspelar sig framför våra ögon. Det kan väl ingen i vårt kära land ha undgått. Här kan ni läsa bra genomgång av någon som tycks ha väsentligt högre publicistiska ambitioner än Aftonbladet själv.

Se här. 

Men media kör på, utan någon som helst eftertanke. Man kan naturligtvis ha synpunkter och ifrågasätta en politikers handlande men att all form av källkritik ställs åt sidan känns inte värdigt vårt medielandskap.

Dagar huller om buller

Och jag skäms. Men sen tänker jag; det är min blogg och jag gör vad jag vill med den. Det är så mycket annat man inte råder över i livet.

Min vardag är full av kontraster.

Promenad vid kajen i en dimmig stad, min stad.

Och sen styr jag stegen rakt in i skogen. Detta är också en del i staden där jag bor, även om det ser ut som den djupaste skog.

Detta är också staden. Några steg längre bort bara...

Veckorna präglas av regn. Och jag gillar det. Som alltid på hösten förvånar jag mig själv med att faktiskt känna mig ganska rofylld av vädret, av regnet, fukten i luften och de våta löven.

Och så blir det, i kontrast till tempot och resorna på jobbet, en del dagar inne med sjuka barn.

Pasteller i sovrumsfönstret.

Har man riktigt tråkigt kan man alltid ha picknick på golvet inomhus.

Så även några dar på sjukhus...men nu är de över, för den här gången. 

Och än en gång är jag så tacksam för att det finns clowner....

Starkt kaffe på sjukhus

Idag behövs starkt kaffe till frukost. Har sovit dåligt i den uppfällbara sängen på sjukhuset. Knarrande säng, pipande droppställning och ljudet av sjuksköterskorna som vandrar i korridoren utanför vårt rum.

Selma har hosta och förkylning som pressar ner blodvärdena och för att vara på den säkra sidan vill de ge henne antibiotika intravenöst. Så, en natt på sjukhus blev det. Nu väntar vi på besked om resten av veckan...