Tid finnes för oss...

Som ni ser är vi väldigt upptagna.

Jag läser i Sydsvenskan om budgetunderskott, nedskärningar och vårdköer. Allt känns lagom avlägset. Idag lyssnar vi på Bon Iver och äter alla måltider i skuggan. Vi har också lyssnat på lundensaren Jason Diakité på Sommar i P1. Fint, utlämnande, modigt, politiskt. Programmet andades en ödmjukhet inför livets upp- och nedgångar tyckte jag. Igenkänning människor emellan kan man säga. Och hur ofta kan ett gäng vuxna människor samlas kring en radioapparat för att under en och en halv timme lyssna på ett program tillsammans? Bara på sommaren...

Vi har fina dagar på landet. Trots den tunna linjen mellan oron som vi lever med och stunderna då allt känns så skönt och nästan fulländat; som när barnen leker i vattnet, pysslar i skuggan, trär smultron på ett strå eller tar en promenad på skogsvägen och spanar på allt man kan upptäcka på just denna lilla skogsväg.

Tid finnes för oss just nu. Och himlen speglar sig så fint i vattnet. Varje kväll.

Idag har jag varit lagom lat. Tog med mig kaffekoppen i handen när jag gick genom skogen, mot odlingslotten, för att se om där fanns några rabarber. Sen fick den följa med till sjön också.

Flintastek och Sven-Ingvars

På landet. Idag flintastek och Sven Ingvars. Yeah. Hittade en skiva i samlingen här, Lill Lindfors, Taube och just Sven Ingvars, som sjunger att kärleken är störst. Och visst är det så.
Känslan från begravningen i torsdagen sitter kvar och sjukdomen är närvarande i tanken. Tänker på fmailjerna som lever mitt i saknaden. För trots all oro har jag min familj här hos mig.

Tiden börjar tack och lov gå lite långsammare och hjärtat börjar sakta ner lite. Lugn mak på dagarna. Mitt i lugnet inspekterar jag huset med kameran. Till Selmas stora glädje är detta ett hus för riktiga sakletare. Prylar i varje vrå.

Feeling blue.



Spets för varje fönster.

Saker i långa rader.



Röda pelargoner också på väggarna. I Selmas rum.

Åter blått, nu i badrummet. Plus en ko.

Och D har fångat en fisk...

Midsommar och regntunga skyar idag igen. Igår åkte jag äntligen tåget ner mot skåne, ner till familjen, ner till landet. Sverige passerade utanför tågfönstret, vajande björkar, godståg, gamla lager. När jag vi passerat skånegränsen uppenbarade sig de gula rapsfälten.

Selma pendlar mellan feber och icke feber, vi tar tempen och försöker att inte oroa oss för att behöva åka in till sjukhuset. Just nu är vi glada över att vara här. På landet.

Jo, förresten. D lyckades fånga en fisk i sjön. Säkert två kilo. Heja!

Dagar när man inte riktigt vill vara med...

Regntunga skyar. Jag förbereder mig, väljer kläder med omsorg. Har varit och köpt en ros att lägga på kistan. En rosa blev det. Rosa till lilla Frida. Det är ju inte ok, eller ens acceptabelt att begrava sin femåring...Men idag ska de göra det. Fina familjen. Fjärilar i magen på mig också just nu.

Tänkte på mormor Selma idag när jag gick en promenad. Dagar som denna, när det känns som att man inte riktigt vill vara med, längtar jag till en stund med henne, i lägenheten, i hyreshuset på Blidvädersvägen i Lund. I köket, i kökssoffan, med mormor vid spisen, såklart, förbereder middagen. Jag hjälper inte till, sitter på soffan, väntar på maten, i godan ro. Läser en Allers, dricker te. Och efter maten spelar vi kort. Sen småpratar vi lite och om det är tillräckligt fint väder tar vi kaffet på balkongen. Om hon varit med mig idag hade hon nog berömt mig för att jag köpt fina blommor till begravningen. Och klagat på att mitt hem är lite stökigt. - "Din gris, vilken slarver du är!" Hade hon nog sagt. I sommar ska jag sitta i skuggan på landet, dricka kaffe och lösa korsord. Då är mormor där, nära mig.

Söndagsnöje

Hade en riktigt bra söndag på Liseberg. Karusellturer, våfflor, glass, radiobilar, regn. Glad Selma och glad Liv. Lycka. Turen var med oss och många vinster blev det.

Vissa roade sig med karuseller.

Andra roade sig i vattenpölarna.

La diva. Var mycket nöjd med sin sminkning.

Tur att det fanns speglar på Liseberg.

Vi längtar redan tillbaks....

Vad finns här?

Vad tror ni finns bakom den vackra dörren?

Här sammanträder staden fullmäktige. Idag debatteras Göteborgs Budget för kommande år.

Håller nog på hela dan. Så här håller jag till idag.

Vilodag

Vilodag idag. Regn, lek hemma, tidningsläsning.

Barn och politik

Lugna dagar med barnen. Jag och Liv tänkte städa köket men istället gick vi hit. Satt under träden, tittade på fåglar och åt bullar.

Och idag har vi mött en sjöhäst och Selma har skapat frisyrer i iphonen.

Från frisyyrer till riksdagen. Har också hunnit grunna på partiledardebatten häromdagen. Att aftonbladets ledare kallar statsministern för en gnällig tre-åring får mig att le lite grann. Han gnäller över det parlamentariska läget men faktum är ju att Reinfeldt inte lyckats med att hitta majoriteteter för de genomgripande förslagen i sin budget, läs det femte jobbskatteavdraget, och det kan han nog inte klandra någon annan än sig själv och alliansen för.

Håkan Juholt vågade ta iedeologisk strid och det ger honom cred, för trots att ledarsidorna ropar efter konkreta och finansierade förslag från honom, gillar jag att han har is i magen och vågar tala idéer och värdegrund i början av sin partiledarkarriär. Skönt att se någon som vågar skynda långsamt och visar att han vill något. Märkligt dock att han envisas med att kalla statsministern för Fredrik, en ganska fattig härskarteknik.

Min glamorösa dag

Min glamörösa dag. Kaffe och kommunala budgetar. Och när jag gick i morse låg det lego över hela golvet. Selmas elefant kollar vad det är för väder ute.

Sommaren nalkas...

Nu när vi är utskrivna igen känner jag att sommaren nalkas. Färre och färre möten planeras in på jobbet. Och landet väntar på oss. Då ska vi bada, vila, plocka tusen blommor och äta jordgubbstårta.

För då är det sommar. Sitter här och längtar och det måste man väl få göra?

Tema rött

Fyller min dag med arbete efter natt på sjukhuset med Selma. Nu är vi utskrivna igen efter feberfritt dygn. Skönt att jobba igen. Och hoppas att kunna åka till landet till helgen, håller mina tummar för att Selmas värden är bra på torsdag när vi tar prov. Idag har jag på mig ringen som jag fyndade i Stuttgart. Den går i rött. Och så två andra nyfyndade saker på tema rött:

Min brödburk fyndad på loppis i maj.

Converse till Selma. Likadana som mina.

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Tänkte mig middag med fin vän på fredagskvällen. Istället blev det hemmakväll med Liv medan Selma och Daniel fick åka till sjukhuset för att få antibiotika. Satt på gården där kaprifolen doftar, åt min middag, tog ett glas och läste nya Fokus. Som för övrigt pekar ut utbildningspolitiken som nästa vals stora fråga, vilket jag tror är helt rätt bedömning. Det har väljarna tyckt länge. Så fram alla modiga utbilningspolitiker och våga ta er plats i debatten.

Nu packar jag för sjukhusvistelse ikväll och planerar för att vi ska få ihop morgondagen med sjukhus, jobb, möten och barnvakt.

Bildbetraktelser

Barnen sover och jag slösurfar, kollar tv om skogsskyrkogården och tömmer min iphone på bilder.

Vackert ljus på hotellrum i Tyskland. Det gick i brunt.

 

 

Och spår av lek hemma. 

Textilmuseet gjorde intryck, många bilder därifrån. Vi var där på examensvisning i modedesign i början av juni. Fina Ida öppnade visningen. Platsen var så fin, många glada människor, fina alster och verkstäder. Liv och Selma trivdes fint.

Vackert.

Skönhet.

Galenskap.

Förvåning.

 

Djuriskt. Många känslor den eftermiddagen helt enkelt.