Barn och politik

Lugna dagar med barnen. Jag och Liv tänkte städa köket men istället gick vi hit. Satt under träden, tittade på fåglar och åt bullar.

Och idag har vi mött en sjöhäst och Selma har skapat frisyrer i iphonen.

Från frisyyrer till riksdagen. Har också hunnit grunna på partiledardebatten häromdagen. Att aftonbladets ledare kallar statsministern för en gnällig tre-åring får mig att le lite grann. Han gnäller över det parlamentariska läget men faktum är ju att Reinfeldt inte lyckats med att hitta majoriteteter för de genomgripande förslagen i sin budget, läs det femte jobbskatteavdraget, och det kan han nog inte klandra någon annan än sig själv och alliansen för.

Håkan Juholt vågade ta iedeologisk strid och det ger honom cred, för trots att ledarsidorna ropar efter konkreta och finansierade förslag från honom, gillar jag att han har is i magen och vågar tala idéer och värdegrund i början av sin partiledarkarriär. Skönt att se någon som vågar skynda långsamt och visar att han vill något. Märkligt dock att han envisas med att kalla statsministern för Fredrik, en ganska fattig härskarteknik.