Många fina tankar

Fullsatt dag på jobbet, med mycket spring och många tankar. Som det ska vara. Har fått många fina hälsningar och tankar tillsända mig efter gårdagens dokumentär på SVT, om vår lilla avdelning på sjukhuset. Stort tack för dessa. Nu ska jag hem och ge mina pelargoner näring och vatten och familjen lite kärlek.

Se dokumentären om min Selmas sjukhus!

Bilden är från SVTs hemsida. Ängeln Frida i knät på sin mamma, en av många dagar på sjukhuset. Ofta träffades Selma och Frida här.

Frida är med i dokumentären Barn med cancer som SVT visar ikväll, 28 augusti. Jag vill rekommendera denna film för alla som vill få en inblick i vardagen för familjer med cancersjuka barn. Filmen är inspelad på Selmas avdelning på Drottning Silvias sjukhus i Göteborg. Vi har själva valt att inte medverka i filmen men jag är så stolt över de familjer som är med.

Jag vill också uppmärksamma alla på att både Frida och Sigge, som är med i filmen, har insamlingar på barncancerfondens hemsida. Där kan man gå in och skänka pengar om man vill.

Samhällspolitik i IKEA-katalogen

Igår damp den ner i brevlådan. IKEA-katalogen. Jag fylls av lust att bläddra, av ett ha-begär till saker jag inte visste att jag behövde, och som jag förmodligen inte behöver, och en svag förnimmelse av att bli lite lurad under tiden som jag studerar den ingående. Kom och köp, utstrålar den.

Deras budskap funkar så bra på mig. Och jag tror inte att jag är ensam, för när jag bläddrar så inser jag att de varje gång träffar rätt. Det känns på något sätt så Sverige 2012. Och då menar jag inte enbart ur en designsynpunkt. För i katalogen för 2012 läggs fokus på inte bara fin och praktisk design, utan mer än tidigare de små men personliga utrymmena, tänk dig lägenheter med två, tre eller fyra rum där en hel familj ska hitta sin plats. Jag känner igen mig själv och jag känner igen mina vänner och mina grannar. Och samtidigt som IKEAs sortimentet visas upp i katalogen, så ges tips på hur man skapar bra förvaring, hur du får ett rum att se personligt ut trots att det är praktiskt och hur du får till rummen där flera i familjen kan vara på samma gång, utan att göra avkall på de personliga intressena. En läshörna här, en lekhörna där, bredvid musikanläggningen eller syhörnan och till och med plats för ett större matbord där man ser sig själv hålla stora middagar för sina vänner och deras barn. En sjyst livsstil till ett sjyst pris.

När jag bläddrar inser jag att IKEA antagligen inte bara har goda designers och goda affärsmän knutna till sig utan sannolikt också ett team av samhällspolitiskt orienterade trendanalytiker och en och annan kulturgeograf. Och de har varit med och gjort katalog. För det är ju så att fler och fler människor identifierar sig som urbana människor. Att kunna ha sin familj mitt i staden och se sina barn växa upp där. Inte göra avkall och flytta till ett radhus, modell större för att inreda de där extra kvadratmeterna. Alltfler vill bo och stanna kvar i städerna som växer, dock inte i takt med antalet invånare. Det innebär att alltfler väljer att acceptera ett mindre boende för att kunna stanna kvar i stan, även efter att barnen kommit.

De flesta inom den samhällspolitiska sfären är överens om att trenden går åt detta håll och många är de politiker och tjänstemän och forskare som arbetar på samhällspolitiska lösningar som passar just den urbana människan och hennes behov. IKEA ser samma sak och just därför vill företaget också kunna leverera ett svar på hur vi ska kunna göra våra hem möjliga att bo och trivas i, trots liten yta. IKEA har kort sagt en imponerande förmåga att känna av vartåt det blåser och anpassa sin kommunikation därefter.

Liten milstolpe

Lugn, regnig, molnig dag idag. Men dock en slags milstolpe till dag, eftersom Liv börjar förskolan. Sedan hon kom har hon varit tillsammans hemma med oss båda och sin syster. I en tillvaro som gått upp och ner, hit och dit. Å ena sidan fina dagar när ork och energi finns. Men också så många jobbiga stunder. Som när Selma blir inlagd och vi måste vara vid hennes sida dygnet runt. Mamma och pappa försvinner hemifrån och Liv ser oss korta stunder på sjukhuset. En så konstig tillvaro för en ett-åring. Det känns när jag tänker på det som varit, men jag intalar mig själv att hon haft en trygg värld genom sin mormor, morfar, farmor, farfar, moster, fabror, faster. Och så vidare. Ett helt gäng vuxna som bryr sig. Och att de skapat relationer och band som varar livet igenom. Jag hoppas att det är så. För det kan ju inte vara fel.

Veckans läsning

Veckans läsning. Jag gillar redaktören och tror därför på boken.

Lek och tjat

En helg med mycket lek men med mycket tjat. Tjat, tjat och gnat blev det, ibland får man helt enkelt inte till den rätta stämningen och känslan. Förmodligen många familjer som känner igen sig i detta... Den ena vill hit, den andra dit. Föräldrarna vill si, barnen så. Selma och jag blir ovänner och blir lite trötta på varann. Men idag är vi vänner igen. Det finns inte uns av långsinthet i barnen, som väl är. Där har man något att lära av.

Trots allt detta har det varit en riktig lekhelg. Drog till byggleken som skapats utanför Röda sten, nära vattnet. Barnen gillade det.

Sen, dagen efter, Trädgårdsföreningen. Kalas i parken. Karuseller, en uppsjö av barn, musik, vackra palmhus, klätterträd och stora gräsmattor att springa av sig på.

De bor i vecket i tiden

Det är bekvämt i min chesterfield i köket. Kaffe, vila, lite jobbläsande. Mail som ska besvaras. Jag hör regnet slå mot rutan medan jag städar hemmet. Sommarens sandkorn samlas i botten på skurhinken. Som ett minne, en påminnelse om vad som varit. Välkommen höst.

Denna vecka flera begravningar som jag hör om av vännerna från sjukhuset. Fler barn som besegras av sin sjukdom. "Hon bor i vecket i tiden." Så uttrycker sig en vän om saknaden efter sin dotter. Denna vecka är det åtta månader sen hon dog. Det blir aldrig bra, trots att tiden går. Men kanske kan det bli lite bättre. Det önskar jag henne. Henne och alla de andra föräldrarna.

På söndag visar Svt en dokumentär inspelade på vår barncanceravdelning. Flera av barnen och föräldrarna är vänner till oss. Vi valde själv att inte medverka men är så stolta över de som gör det. Svt kl 20 på söndag. Missa inte. Jag kommer att påminna igen.

On my mind

 

Idag längtar jag hit. Till havet, bergen och byn på Sicilien. Till sicilianarna som pratar för högt och för mycket. Till pastan och olivträden. 

Till tomater som smakar tomater. 

Till rummet med balkongen.

Nästa sommar.

Staden förändras

Idag har jag bevistat kommunstyrelsen där det varit rapport från stadsutvecklingsprojektet Centrala Älvstaden. Det senaste som skett inom projektets ram är en stor internationell workshop där stadens framtida centrala utveckling diskuteras, dissekeras och inventeras, med inspel från forskare, etnologer, kulturgeografer, arkitekter från några av världens hörn. Råden är många. En stor del av de medverkande nämner det något uttjatade men ack så viktiga ordet mötesplatser. Här en bild från Köpenhamn i somras, en stad som vet hur man skapar just mötesplatser.

Och på tal om stadsutveckling. Nu kan man besöka Yimby (Yes In My BackYard) Göteborg på stadens kulturkalas. På kanaltorget, framför Operan.

Knarrholmen

En av de mindre öarna i Göteborgs skärgård. Ett vackert svunnet semesterparadis, som används än idag, men som i augusti känns lite öde och något bortglömt. Leriga vägar och blommande ljung. Vi åkte hit med jobbet, planerade hösten, diskuterade och diskuterade. Och fiskade efter makrill men fick inget...

Vi besökte dansbanan som, om den kunde prata , nog har många historier att berätta. Om dans, fester, kärlekspar som finner varann.

Den 9 - 11 september är det politisk seminariehelg på just denna ö. Läs mer om det här!

Och, så klart, välkommen till dig som är intresserad!

Måndag

Jag har formuterat ett antal inlägg den senaste veckan. I tanken åtminstone. En dator har jag inte varit nära på nästan en vecka. Jag fortsätter att krama det sista ut denna sommaren och förlänger semestern så mycket det bara går.

Har till och med spenderat några dagar på campingplats. Jo, faktiskt. Där, en kväll, hittade Liv en stol vid havet. Hon satt där, nöjd, kollade solnedgången och ankorna som lekte i vattnet.

Idag känns det verkligen som att sommaren är förbi. Ett ösregn drog in i Göteborg igår kväll, översvämmade delar av staden, och det blev genast kyligare i luften. Idag möten och möten på jobbet, tankarna snurrar; hur ser hösten ut, vilka dagar ska jag resa bort, när ska Liv skolas in, vad måste jag göra först av det som ligger i högen på skrivbordet? Jag märker att huvudet och kroppen är stressovan. Samtidigt är det så skönt att vara där, mitt i vardagen, bland alla andra. Att cykla till jobbet på morgonen, arbeta, tänka, vara kreativ. Inte stressa till och från sjukhus. Utan veta att Selma är hemma eller på dagis. Precis där hon ska vara. Och Liv likaså.

Söndag

Söndag och en lysande kvällssol förgyller vardagsrummet. Jag sitter och tänker att det nog snart är höst, såg några gulnande löv igår. Regnet hänger i luften. Snart dags för varma tröjor och strumpor igen.

Men om en ny värmebölja når vårt land, så tar jag första bästa vagn ut till kallbadhuset igen. Då hänger jag upp mina kläder, lägger mig tillrätta på bryggan och tittar upp på den blå himlen och björkarna som vajar ovanför mig.

Och Pippi har varit här. Både idag och igår.

Värmevila

Utöver idag, när det regnar, så dallrar luften och stadens asfalt bränner het. Vi åker till havet, leker i sanden, fiskar krabbor, äter i skuggan, och badar i det salta havet. Insuper solstrålarna, liksom kaplsar in värmen i kroppen för att ha i förvar till den långa, kalla vintern som vet vet kommer så småningom.Vilar , vilar, vilar. Nästa vecka är det dags för mig att åter yrkesarbeta. Ser fram emot det.

Kan inte se mig mätt

Från så liten till så stor. Och jag kan fortfarande inte så mig mätt på dig.

Lilla Liv. Vilken tur att du kom till oss mitt i allt det svåra. 

I denna vackra sommartid

I denna vackra sommartid nås jag av nyheten om fler barn som besegras av sin sjukdom. Det känns alltid lika främmande, verklighetsfrånvänt, galet. Mitt i sommarlunken, där man mest funderar på vad man ska grilla ikväll eller vilken sorts glass det blir i eftermiddag.

Får så är det även för oss nu, när Selma är pigg och mår bra.

Det blev därför en tidig kväll igår, med tankar som virvlar, vill inte vara stilla. Jag ger upp tanken på att få lugn och ro, går och lägger mig tidigt istället. Lägger Selma bredvid mig i sängen och andas in lukten av hennes hår, som nu blivit lite lockigt. Det tar tid innan jag somnar men det gör inget. Jag är nöjd med att ligga här, bredvid henne, lugnt sovandes. 

Varm stad

 Efter många baddagar i följd har det varit lugn dag hemma idag. Den börjar som så många andra dagar; Selma väljer omsorgsfullt bland kläderna i sin garderob, Liv tittar på. 

Frukost utomhus, promenad i en varm stad med het asfalt och folktomma gator. Ingen är hungrig i denna värme, man får påminna sig själv om att äta. Kaffe i trädgården med vän, Liv sitter på sin traktor, och diskussionen spänner från ämnen såsom hållbar konsumtion, exempelvis huruvida tygblöjor verkligen är hållbart med tanke på all tvätt det kräver, till behovet av investeringar i infrastrukturen i Sverige och varför är det så svårt att lägga ny räls när det tycks vara så enkelt att anlägga nya vägar. Sen promenerar vi till glassbutiken. Kort sagt, en helt vanlig sommardag i stan.