Det är bekvämt i min chesterfield i köket. Kaffe, vila, lite jobbläsande. Mail som ska besvaras. Jag hör regnet slå mot rutan medan jag städar hemmet. Sommarens sandkorn samlas i botten på skurhinken. Som ett minne, en påminnelse om vad som varit. Välkommen höst.
Denna vecka flera begravningar som jag hör om av vännerna från sjukhuset. Fler barn som besegras av sin sjukdom. "Hon bor i vecket i tiden." Så uttrycker sig en vän om saknaden efter sin dotter. Denna vecka är det åtta månader sen hon dog. Det blir aldrig bra, trots att tiden går. Men kanske kan det bli lite bättre. Det önskar jag henne. Henne och alla de andra föräldrarna.
På söndag visar Svt en dokumentär inspelade på vår barncanceravdelning. Flera av barnen och föräldrarna är vänner till oss. Vi valde själv att inte medverka men är så stolta över de som gör det. Svt kl 20 på söndag. Missa inte. Jag kommer att påminna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar