Regnrik dag hemma i Göteborg. Idag är det sjukhusdag, sövning och sprutor i ryggen. Selma väntar tålmodigt på att få komma upp på operation i sin sjukhussäng med fastande mage. Lite slö och trött eftersom hon inte får äta innan sövning. Lite film distraherar, i alla fall för stunden.
Första besöket här på fem veckor och vi känns mer och mer som tillfälliga besökare än inskrivna patienter. Och så är det ju också. Mycket nya barn på avdelningen, vi är veteraner nu. Jag har lärt mig att se ungefär vilken fas de är i, vissa stunder är det som att se sig själv utifrån. Föräldrar med trötta kroppar och orolig blick. Barn som går på kortison, med dåligt humör och omättlig aptit, barn som får oncovin, med darriga ben och ostadig gång. Jag ser allt det här och känner hur långt vi faktiskt kommit. Med Selma som känns mer och mer hel och med stadig gång. Ben som blir starkare och starkare.
Jag tänker på allt det här när jag sitter och dricker kaffe med lady och lufsen i bakgrunden. Och så funderar jag på att beställa en prenumeration på Expo, med tanke på helgens terror i Norge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar