Kan inte se mig mätt

Från så liten till så stor. Och jag kan fortfarande inte så mig mätt på dig.

Lilla Liv. Vilken tur att du kom till oss mitt i allt det svåra. 

I denna vackra sommartid

I denna vackra sommartid nås jag av nyheten om fler barn som besegras av sin sjukdom. Det känns alltid lika främmande, verklighetsfrånvänt, galet. Mitt i sommarlunken, där man mest funderar på vad man ska grilla ikväll eller vilken sorts glass det blir i eftermiddag.

Får så är det även för oss nu, när Selma är pigg och mår bra.

Det blev därför en tidig kväll igår, med tankar som virvlar, vill inte vara stilla. Jag ger upp tanken på att få lugn och ro, går och lägger mig tidigt istället. Lägger Selma bredvid mig i sängen och andas in lukten av hennes hår, som nu blivit lite lockigt. Det tar tid innan jag somnar men det gör inget. Jag är nöjd med att ligga här, bredvid henne, lugnt sovandes. 

Varm stad

 Efter många baddagar i följd har det varit lugn dag hemma idag. Den börjar som så många andra dagar; Selma väljer omsorgsfullt bland kläderna i sin garderob, Liv tittar på. 

Frukost utomhus, promenad i en varm stad med het asfalt och folktomma gator. Ingen är hungrig i denna värme, man får påminna sig själv om att äta. Kaffe i trädgården med vän, Liv sitter på sin traktor, och diskussionen spänner från ämnen såsom hållbar konsumtion, exempelvis huruvida tygblöjor verkligen är hållbart med tanke på all tvätt det kräver, till behovet av investeringar i infrastrukturen i Sverige och varför är det så svårt att lägga ny räls när det tycks vara så enkelt att anlägga nya vägar. Sen promenerar vi till glassbutiken. Kort sagt, en helt vanlig sommardag i stan.

Frukost som anstår en söndag

Idag fanns det en påse havregryn och inte mycket mer i skafferiet. Det saknades mjölk, juice, färskt bröd och andra goda saker som man gärna vill ha en söndagsmorgon. Jag drömde mig tillbaka till frukosten på hotellet i Köpenhamn tidigare den här sommaren. Det var en frukost som anstår en söndagmorgon.

Och så bestämde Selma och jag att det fick bli frukost ute idag.

Reserapport från den vackra ön

Vi reste till Hven, den lilla ön i Öresund, där jag inte varit sedan jag åkte på resa med mitt dagis under tidigt 80-tal. Vackert, så vackert, med böljande vetefält, långa slingrande cykelvägar längs havet och de finaste små husen och hamnarna. Jag längtar tillbaks.

 Fotogeniska vyer så långt ögat når. Landskap som definierar Skåne, platt, hav, öppna landskap.

Två som gillar att åka bakom cykeln. Särskilt med glass i handen. 

Durumvetet som odlas överallt.

 Och Selma och jag fortsätter att föreviga varann....

Många djur i många olika hagar som ville ha mat. 

 Det kalla stora havet.

 Flera fina vänner och familj som kom för att träffa oss. Fina dagar.

 Promenader i solnedgång på en ö som tystnade efter att sista båten mot fastlandet gått.

Cyklar i långa rader.

 Mängder av vackra hus.

Vi cyklade tiotalsmil. 

Den av oss utnämnda favoritkrogen på Hven. Selma gillade fåtöljerna bäst.

Tankar på sjukhus

Regnrik dag hemma i Göteborg. Idag är det sjukhusdag, sövning och sprutor i ryggen. Selma väntar tålmodigt på att få komma upp på operation i sin sjukhussäng med fastande mage. Lite slö och trött eftersom hon inte får äta innan sövning. Lite film distraherar, i alla fall för stunden.

Första besöket här på fem veckor och vi känns mer och mer som tillfälliga besökare än inskrivna patienter. Och så är det ju också. Mycket nya barn på avdelningen, vi är veteraner nu. Jag har lärt mig att se ungefär vilken fas de är i, vissa stunder är det som att se sig själv utifrån. Föräldrar med trötta kroppar och orolig blick. Barn som går på kortison, med dåligt humör och omättlig aptit, barn som får oncovin, med darriga ben och ostadig gång. Jag ser allt det här och känner hur långt vi faktiskt kommit. Med Selma som känns mer och mer hel och med stadig gång. Ben som blir starkare och starkare.

Jag tänker på allt det här när jag sitter och dricker kaffe med lady och lufsen i bakgrunden. Och så funderar jag på att beställa en prenumeration på Expo, med tanke på helgens terror i Norge.

Kär sommar fortsätter

Det är ännu sommar och jag hoppas att den varar länge än. Är väldigt frånvarande här på bloggen. Men mer närvarande på andra ställen, med min fina familj. Skriver med ett öga på tangentbordet och det andra på Aktuellts sändning om terrorn i Norge. Har ännu inte tagit in hela det fruktansvärda. Skjuter upp det tunga och tar in det bit för bit.

Det är vad vi haft för oss den senaste tiden. Mer om det snart.