Snart kommer den gröna årstiden

Och varje år blir jag lika häpen. Vad skönt det känns när det blir lite varmare. Tänk vad härligt att gå ut i bara en tunn jacka. Nu blir det snart sommar. Man glömmer fort och överraskas lätt av det sköna med varmt väder. Idag längtar jag till Hven och durumfälten. Vi åker i sommar igen.

Min vän piraten

- Mamma, kan du inte ta ett kort på mig och min vän piraten?

- Jo, visst kan jag det.

Två av de finaste

Imorgon åker jag till Italien på jobb, där det för övrigt ska ösregna, och lämnar dessa två finingar 

i pappans och farmor och farfars regi.

Magisk helg

Helgen har gått lite i rött, med ett särskilt rött kvällsljus över vårt kvarter på kvällarna. 

 Jag och Selma har promenerat på stan. Hon ville hellre klättra än shoppa.

 Det är en helg med lite magi. Ikväll gick jag hem med barnen genom en mörk stadsdel, full av spöken och vampyrbarn som letade godis. Barnen tillsammans i samma vagn, den lilla i den storas knä, både trötta och rusiga efter halloweenkalas.

Och vi har haft en egen vampyrprinsessa här hemma...nu sover hon gott.

Jag har upptäckt...

att jag har blivit dålig på tysta lägenheter, tysta lägen och tomma hem. jag har alltid trott att jag till sinnet är en ensamvarg och att jag så ska komma att förbli. Men när jag nu har hemmet för mig själv i två hela dagar, på grund av en influensa och hög feber som fullkomligt däckat mig och inte får mig upp ur sängen, då, då kommer jag på mig själv med att sakna ljuden av vardagen när fler än jag är hemma.

Ofta kan jag drömma mig bort till ensamma stunder och tänka att det vore så skönt med egentid och tid att göra allt det där man inte hinner med barnen. Men nu hemmet är tomt är känslan en annan...Igår eftermiddag låg jag och väntade, tittade på klockan. till slut kom de då, av med ytterkläderna i hallen, in i rummet, påbörja leken. och jag somnade till slut gott med deras röster i bakgrunden.

För övrigt längtar jag också efter fina syster. Om två veckor kommer hon. Heja.

Vi i familjen

Jaha, så här ser vi ut. Hela familjen. Om ni mot förmodan inte känner inte igen oss så har vi

Selma till vänster, med en katt i koppel.

Daniel i mitten i det gula håret och så jag, längst till höger, med Liv på axlarna.

Det var en speciell känsla första gången jag fick teckningen i handen av Selma.

Hennes egen bild av oss.

Helgens toner

Helgens soundtrack är Ryan Adams nya. Lika fin som alltid.

Lyssna här kära ni.

 

Avsaknad av eftertanke

Ytterligare ett så kallat mediedrev utspelar sig framför våra ögon. Det kan väl ingen i vårt kära land ha undgått. Här kan ni läsa bra genomgång av någon som tycks ha väsentligt högre publicistiska ambitioner än Aftonbladet själv.

Se här. 

Men media kör på, utan någon som helst eftertanke. Man kan naturligtvis ha synpunkter och ifrågasätta en politikers handlande men att all form av källkritik ställs åt sidan känns inte värdigt vårt medielandskap.

Dagar huller om buller

Och jag skäms. Men sen tänker jag; det är min blogg och jag gör vad jag vill med den. Det är så mycket annat man inte råder över i livet.

Min vardag är full av kontraster.

Promenad vid kajen i en dimmig stad, min stad.

Och sen styr jag stegen rakt in i skogen. Detta är också en del i staden där jag bor, även om det ser ut som den djupaste skog.

Detta är också staden. Några steg längre bort bara...

Veckorna präglas av regn. Och jag gillar det. Som alltid på hösten förvånar jag mig själv med att faktiskt känna mig ganska rofylld av vädret, av regnet, fukten i luften och de våta löven.

Och så blir det, i kontrast till tempot och resorna på jobbet, en del dagar inne med sjuka barn.

Pasteller i sovrumsfönstret.

Har man riktigt tråkigt kan man alltid ha picknick på golvet inomhus.

Så även några dar på sjukhus...men nu är de över, för den här gången. 

Och än en gång är jag så tacksam för att det finns clowner....

Starkt kaffe på sjukhus

Idag behövs starkt kaffe till frukost. Har sovit dåligt i den uppfällbara sängen på sjukhuset. Knarrande säng, pipande droppställning och ljudet av sjuksköterskorna som vandrar i korridoren utanför vårt rum.

Selma har hosta och förkylning som pressar ner blodvärdena och för att vara på den säkra sidan vill de ge henne antibiotika intravenöst. Så, en natt på sjukhus blev det. Nu väntar vi på besked om resten av veckan...

Dagens skatter

Utöver att de är hostiga så har detta varit en helt vanlig dag med barnen. Lek ute och inne. Kladdigt köksgolv, fiskpinnar, kramar, lite bråk, Barnen i bullerbyn, både i bokform och filmvariant. Promenad i skogen. Och så har vi samlat.

På blommor.

På Kastanjer.

På några lustiga bär som vi inte hittat förr. Någon som vet vad det kan vara?

För den som är intresserad finns alla dagens skatter nu att beskåda på vårt matbord.

Tankar som snurrar

Kvällens soundtrack är Alexandra leaving med Herr Cohen. Medan jag tänker på diverse triviala ting.

 

 Betänker vardagligheter som det där med vardagsmaten... Och har kommit fram till att veckoplanering av mat måste bli det nya i den här familjen.

Men så är det ju också i högsta grad trivialiteter. I veckan mottog jag överdjävliga nyheter om Stina, vars kropp inte längre orkade kämpa. Tre veckor kvar av behandlingen men kroppen var slut. Trött av alla cellgifter, stukad av infektioner. Så denna veckan är det allra flesta av mina tankar hos hennes familj och hennes mamma Lena. Och jag tänker att det där med vardagen och alla dess måsten löser sig.

På väg någonstans, mitt i livet

De som är med mig. I vardagen. När jag är glad, när jag känner mig långt ifrån normal, både på botten och när jag är på toppen. 

Eller som man säger: In sickness and in health. De bästa av de bästa.

Delar av min helg

Det blev ingen bokmässa. Och ingen bokmässefest heller för den delen. Men det blev dag hemma med barnen och en dag med mammorna från barnonkologen. Träff i Stora höga, precis vid havet. Jag var mentalt utmattad när jag körde hem sent på lördagkvällen, men glad. Ett speciellt gäng, det låter kanske märkligt men de är enda som verkligen vet hur det är att leva med ett barn i cancerbehandling. Som kan dela min upplevelse helt och fullt. Skönt att de finns.

Ja, och så har jag konstaterat att nu är det höst.

På semester i kvartetet

Vi lämnade den regniga gatan, mörkret och vattenpölarna var kvar utanför. Kommer in, några små bord, mycket folk, lång bar, tapas, vin, hög spansk musik. Vi är i hemmakvarteret men låtsas att vi befinner oss i Barcelona. Att vi varit ute i solen hela dagen, promenerat i gränder och shoppat så att vi har ont i fötterna. Att vi nu behöver en drink och lite mat. Under några timmar en söndag kväll befinner vi oss på semester. På den nya tapasbaren mitt i vårt kvarter. Vilken grej. Vilken söndag kväll. Just vad vi behövde...

Det finns tid att hitta den bästa blomman...

Hon skrev på Facebook om sin dotter. Det är ett år sedan hon fick sin diagnos, AML. Akut myeologisk leukemi. Nu på försommaren gick hon bort. Lilla tjej. En av flera vi mött på sjukhuset. Och nu skrev hennes mamma. "Vad ni än gör idag, var rädda om varandra."

Jag försöker ha dessa hennes ord med mig varje dag. Barnen är bra på det där, att ta nuet som det är, och jag jobbar med att hänga på. Som att inse att det finns tid att leta efter den bästa blomman på väg hem från dagis.

Köksinteriör på kvällen

Vinden har äntligen mojnat och det är ljummet och lugnt ute ikväll. Rester av sommaren i luften och snart blommar pelargonierna inte lika intensivt.

Sitter i mitt kök och radion, mormors gamla, är på. Aktuellt hörs från rummet i andra delen av hemmet. Båda rapporterar de om en ny socialdemokratisk regering i Danmark. Något i det annars så blåa Europa går år rätt håll...

Skärgård, regn och lego

Alla dessa papper på mitt arbetsbord. Måste sortera, organisera, radera, prioritera.

Efter helg med politisk seminariehelg i skärgården och en iphone som tagit semester har det inte blivit många livstecken här.

Nu är jag åter. Denna vecka jobb, jobb och kvällar hemma med barn i lugn och sakta mak.

Regn och lego.

Och Selma på båten till ön där vi spenderade helgen.

Så jobbigt för högern...

Klockren analys av högerns reaktion på den SNS-rapport som nyligen presenterats och som visar att ökad konkurrens i välfärden inte leder till en bättre kvalitet. Analysen är levererad av Marika Lindgren Åsbrink på hennes blogg finfina Storstad. Ta del av hennes analys Här. Rekommenderas!