Det blev ingen bokmässa. Och ingen bokmässefest heller för den delen. Men det blev dag hemma med barnen och en dag med mammorna från barnonkologen. Träff i Stora höga, precis vid havet. Jag var mentalt utmattad när jag körde hem sent på lördagkvällen, men glad. Ett speciellt gäng, det låter kanske märkligt men de är enda som verkligen vet hur det är att leva med ett barn i cancerbehandling. Som kan dela min upplevelse helt och fullt. Skönt att de finns.
Ja, och så har jag konstaterat att nu är det höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar